Dom är såklart ljuvliga, även om det såklart inte är 100% nöjda barn hela tiden, men jag trodde det skulle vara betydligt tuffare såhär i början.
Vi är en väldigt harmonisk familj och går mer än ofta omkring och fånler av lycka. Sömn får vi ok av, även om vi såklart är rätt trötta när dom som inatt vaknat en gång i halvtimmen efter 4...
Jag ammar på, vilket faktiskt går väldigt bra. Har kämpat rätt hårt för att dubbelamma genom pumpning och amning parallellt, men tog igår beslutet att inte göra det mer.
Dels har jag "bara" mjölk till lite mer än ett barn, dels rasar jag i vikt så in i bomben fast att jag äter mycket, bra och ofta, och dels visar Ture ett ordentligt missnöje när det dubbelammas och slutar suga efter någon minut.
Nu ammas dom varannan gång och får ersättning varannan gång vilket känns som den ultimata lösningen. Dom får bröstmjölk och närhet, samtidigt som dom blir ordentligt mätta varje gång. (Sen är ju singelamning betydligt enklare och mysigare. Dubbelamning bjuder inte in till avslappnad njutning för mamman om man säger så..)
Det är två trygga barn vi fått, dom ligger gärna i sina liggdelar till vagnen och kikar och verkar tanka mycket närhet av varandra. Givetvis får dom även mycket närhet av oss också, men jag vill inte ha barn som inte kan ligga själva/med varandra när dom är vakna utan måste bäras etc. Vi tycker även att det är viktigt att inte plocka upp dom så fort dom piper, för då blir det väldigt tufft att vara själv med dom t.ex. (Såklart hade det nog låtit annorlunda om dom haft kolik, varit väldigt missnöjda, haft mycket ont i magen etc., men så är inte fallet, än iallafall, så vi följer vår "plan".)
I övrigt gillar dom både sin vagn, att åka bil samt sin säng. Bada är också himla skönt.
I fredags togs även sonden bort och idag skrevs vi ut från sjukhuset..
Barnen mår med andra ord bra, och vi också förutom att jag har ordentligt ont en våning ner och i svanskotan. Frakturen i svanskotan kan ta upp till 8 v innan den är läkt, och underlivet är det bara att stå ut med.
Var och kollade upp det igår, och hon förstod att jag hade ont då jag fått blåsor av att alltid gå med trosskydd/binda så nu försöker jag lufta och gå utan så ofta jag kan. :)
Det blir inte roligare än så här idag, men nu vet ni att vi lever iaf. Och återigen; förlåt för att jag inte svarar på kommentarer, men trots snälla barn så rusar tiden.
Jag läser och uppskattar dom iallafall något otroligt - bara så ni vet!
Så härligt det låter! Jag undrar, och kanske har du redan skrivit det förut, i så fall har jag missat det, men är de enäggs- eller tvåäggstvillingar? Jag vet ju att ni satte in två ägg men de verkar vara så lika till utseendet :-)
SvaraRaderaVi vet faktiskt inte, troligtvis tvåäggs, men som du säger är de rätt lika. Och det känns som de blir likare och likare. Dock kan ju tvåäggs vara jättelika också så.. :)
RaderaSå fina de är de små liven! :) På bild nr två tycker jag mig se att de är väldigt lika! Njut varenda sekund även om det inte alltid är guld och gröna skogar jämt. Vips är de större och spelar hellre boll med kompisarna (fast mamma är bra att ha som målvakt ibland!!). Varje ålder har sin tjusning.
SvaraRaderaKram Lotta
Roligt att det funkar för er, så härligt att ivf funkar även efter många återinföringar! Tror du att det beror på babyklistret som du använde? Kram
SvaraRaderaJag bara ler....som vanligt ;)
SvaraRaderaKram
Anna
Åh, vad härligt det låter, och så skönt att ni är utskrivna nu. Bra beslut om amningen. Man ska göra det som känns bäst för hela familjen. Att ha ont i de nedre regionerna - usch ja! Har aldrig förstått att mina kompisar varit så pigga efter sina förlossningar. Själv kunde jag knappt hålla mig upprätt den första veckan, och efter det tog det lååååång tid innan kroppen kändes helt som vanligt.
SvaraRaderaKram
Vad härligt att höra att allt går så bra! Jag gillar erat sätt att vara mot barnen. Vi gjorde precis likadant med Cornelia. Lät hon vara på golvet och vi tog inte upp henne på en gång då hon pep till. Idag har vi en självständig tjej som kan leka själv och inte måste vara i famnen hela tiden.
SvaraRaderaJag gillar verkligen namnen på killarna. Roligt att ni har valt lite ovanligare namn. Hur kom ni fram till namnen?
Kram
Ture har varit en favorit länge, så det har väl varit klart mer eller mindre hela graviditeten. Sixten dök upp i slutet på graviditeten, men hade konkurrens av fem andra namn. Jag fick till slut, dagen efter de fötts, välja på Sixten och två andra namn som A också gillade så då blev det Sixten. :)
RaderaSonderade för övrigt dödsannonserna efter namn, gillar ju äldre namn. :)
Kram kram
Låter som ni kommit in bra i det nya livet. Tycker att ni gör rätt med amningen och lyssnar på din kropp och pojkarnas matbehov.
SvaraRaderaJag kommer på mig själv att sitta och se duktigt fånig ut här framför datorn. Är så glad för er skull! Hoppas du snart är bättre down there o svanskotan.
SvaraRaderaDe är ljuvliga era gossar, och tycker det var ett vettigt beslut ang. maten. Alla ska må bra av det hela och man får prova sig fram :-)
Uppskattar att komma in o läsa ikapp sig på de inlägg du gjort när man inte varit förbi, för mig gör det inget med sporadisk uppdatering! Klart tiden ska gå till din familj nu. Kram!!
Underbara pojkar, Sara!!!
SvaraRaderaBedårande!
Och vad underbart att de växer så bra.
Tycker du gör helt rätt med amningen vs ersättningen.
Herrejisses, jag tycker jag har problem med ett barn, och du som har 2 munnar att mätta... Stressigt värre.
Ha en fin kväll.
Massa kramar
Ååååå herregud vilka söta bebisar! Skönt att läsa att allt är ok!
SvaraRaderaLjuvliga små mirakel!!
SvaraRaderaSluta ha dåligt samvete för bloggandet, alla som har barn vet hur det är. Man är i sin bebisbubbla och det viktigaste är ju barnen - ni har dessutom två att ta hand om! Vi finns kvar liksom!
Stor kram ♥
De är så så fina!!
SvaraRaderaTack för din fina kommentar :) tvillingar är nog något alldeles speciellt! Herregud som man längtar när man ser era små mirakel. Så underbara!! Och redan snart 3 veckor, oj!! Jag tycker att ni tar kloka beslut om mat osv. Man märker ju själv vad som är bäst för sina barn, ni känner ju dem bäst! Må så gott :)
SvaraRaderaStor kram!
Kikar in som snabbast bara för att säga att vår lilla flicka föddes den 7:e. Förlossningen blev dramatisk på slutet men allt är bra med oss båda. Lycka!
SvaraRaderaKramar!!
/Anna
en mammawannabe
Åh, Sara så söta de är. Förstår att du inte hinner men det är roligt när du gör det. Jag är så otroligt glad för er skull och känner mig faktiskt lättad nu när du gått hela vägen och lite till. Var väldigt orolig när du mådde så dåligt men det gick ju. Bra att du ammar en i taget och att den andra får flaska, man kan ju inte ta ut sig helt och då orkar man ju inte med dem som man vill. kramar Lena G
SvaraRaderaMåste få skriva igen om hur fina pojkarna är och hur er lycka lyser genom texterna. Det får mig att minnas min egen första bubblande lycka när vår pojke kom. Ett tips ang underlivet är att det finns bedövningssalva att köpa på apoteket. Den räddade mig när det var som värst! Massor av kramar till er!
SvaraRaderaHimmel så fina bilder på de underbara pojkarna. <3 De ser verkligen ut att ha mysigt med varandra och tillsammans med er. Det låter klokt att ta beslut som följer hjärtat, bla angående amningen. Ni känner ju era bebisar bäst. Hoppas att du snart får bli smärtfri. 8 veckors läktid låter kämpigt men vi har ju redan förstått i bloggen att du är en kämpe!
SvaraRadera