.Missunsam - Javisst.

Missunsamhet tycker jag är väldigt tråkigt och ofördelaktigt, MEN jag kom på mig själv i fredags att vara så jäkla missunsam/avundsjuk/svartsjuk.

Vi var några stycken som satt och pratade om vårt pågående "arbete" för ett barn. Ett par arbetskompisar frågade hur det går och hur planen ser ut och lite sånt. Helt ok då det är tjejer jag står nära.
Dock kom en annan tjej som jobbar på en annan avdelning och hörde slutet av samtalet.
Hon börjar med att säga till mig att "Det är bara att slappna av så kommer det." Att jag inte slog till henne över käften med en gång är nog fan ett under, men jag lyckades på något vänster att tygla mig.

Jag sa givetvis emot och vi käbblade lite.

Efter en liten stund kläcker hon; "Jag är gravid i vecka 10-12."(Osäker på vilken vecka hon är då det inte var planerat.)
Tilläggas bör att hon inte bor med killen ifråga, och är 19 år.(Åldern är givetvis oviktig, men i detta läget känns den viktig då hon är så jäkla omogen.)

Vi sa givetvis grattis och ställde lite standardfrågor. Det värsta av allt är att hon inte ens verkade glad. Hon sa att det kändes ganska bra, "för hon har ju jobbat på dagis så hon gillar ju barn".

Vi frågade lite snällt om hon funderat på abort eftersom hon verkade så negativ. Och då sa hon bara att det nog är för sent nu.

Så jag känner som många av oss andra att va fan, dom har inte ens försökt och blir ändå gravida. Och vi försöker som blådårar, men lyckas ändå inte.

Livet är orättvist!