Igår vid halv sex började fredagsmyset. Jag fick fruktansvärt ont i magen och visste inte riktigt vart jag skulle ta vägen. Det var samma smärta som i december. (Alltså högt upp i magen, inte i bebismagen.)
Tillslut ringde jag sjukvårdsupplysningen och dom tyckte att jag skulle åka in till akuten. Sagt och gjort åkte vi dit, fick vänta 20 minuter innan det togs blodtryck, EKG och lite sånt.
Det gjordes väl egentligen inget vettigt, utan vi fick en remiss till röntgen i Skövde för att kolla upp om det var gallsten. Vid det här laget var det inte konstant smärta, utan jag fick anfall som höll i sig några minuter och sen mådde jag helt bra mellan dom. Sista anfallet hade jag i bilen vid 20-tiden.
20.30 kom vi till akuten i Skövde, där vi fick vänta i 30 minuter. Trots remissen. När vi väl kom in till en sköterska så läste hon bara igenom remissen, och gjorde bedömningen att vi var tvungna att gå till förlossningen och kolla först så allt var bra med barnen innan dom började göra några andra undersökningar av magen.
Väl där gjordes en CTG och allt såg bra ut.(Jag hade känt dom heeela kvällen då dom levt jävel så jag var inte direkt orolig.)
Sen började väntan. CTG:n var klar strax innan 22.30, och då skulle vi få träffa läkaren för beslut om nästa steg. 00.50 får vi träffa läkaren pga flera svåra förlossningar.(Förstår ju självklart att vi inte var prio 1, men vi fick inte ens någon information av barnmorskorna, utan det sista dom sa till oss, vid 22.30 var att dom skulle gå och prata med läkaren för att se vad nästa steg var...)
01.00 vill läkaren göra en vaginal undersökning för att se påverkan på tappen, vilket jag och A motsäger oss först eftersom vi vet att den är väldigt kort och att dom ändå inget kan göra åt det. Vi gör det dock då läkaren verkar ha koll, och hon meddelar att tappen är nästan helt utplånad och att jag är lite öppen. Huvudet på ettan ligger så långt ner som bara är fysiskt möjligt.(Sjukt att jag typ inte har några sammandragningar.)
Hon är dock inte orolig utan säger att man kan gå såhär i flera dagar, till och med veckor. Men det är fortsatt vila som gäller, och jag får välja att fortsätta vara hemma.
Den största faran när man börjat öppna sig och har tvillingar i magen, som ju är lite mindre, särskilt med tanke på att jag har några veckor kvar att gå, är att navelsträngen ska ramla ut. Men det är tydligen 0% chans att den gör det på mig då ettans huvud täcker hela "utgången" och kommer fortsätta göra så tills förlossningen startar.
02.10 var vi hemma inatt, och då hade jag ordentligt med sammandragningar efter den vaginala undersökningen så en Bricanyl och bums i säng. Jag stensomnade, och ligger fortfarande i sängen och planerar att göra så hela dagen. Så nu hoppas vi på att vi kan "mota Olle i grind" någon vecka till genom massa vila. Men, snart tror jag dom är här. Och jag avsäger mig alla ytterligare magsmärtor som inte har med förlossningen att göra.
Och som ni märker gjordes inget mer gällande den eventuella gallstenen. De bedömde att de inte kan göra någonting nu när jag är höggravid iallafall.
Happy Lördag på er!
Kram
