Idag skulle jag ha gått in i vecka 19.
Jag skulle ha haft en väl synlig gravidmage. Jag skulle nääästan ha varit halvvägs och jag skulle förmodligen ha varit på det stora ultraljudet.
Jag skulle ha köpt dom första bebiskläderna. Kanske skulle jag även, tillsammans med A, ha kollat på vagn. Känt och klämt. Sökt information på internet. Velat angående märke, färg och hjul
Jag skulle räknat ner till semestern jag skulle ta ut i maj, för att sen gå direkt in i ledigheten innan förlossningen som sen skulle gå över i mammaledighet.
Jag skulle ha gravidkrämpor som jag förmodligen skulle ha beklagat mig över, fast jag bestämt att jag inte skulle klaga alls.
Jag skulle ha anmält oss till en föräldrautbildning.
Vi skulle vara oense om namn och diskutera massor. Vi skulle inom de närmsta veckorna förberedda lite smått i rummet som skulle bli muffins.
Men så är det inte nu. Och det gör så ont så ont så ont fortfarande.
Jag trodde att smärtan hade försvunnit till stor del, men när jag läste Fru Barnlös inlägg så grepp smärtan tag i mig så hänsynslöst att jag tappade andan.
Fan.
mmJag förstår vad du går igenom. Det går inte en dag utan att jag tänker på våra pyren som jag har förlorat. Förra fredagen föddes en bebis som gjordes samma dag som våran senaste. Vi gjorde äp och återföringen samma dag. Vårat pyre klarade sig tyvärr inte. Jag försöker vara stark men det är inte så lätt.
SvaraRaderaMånga kramar till dig.
Vet inte vad jag ska säga mer än KRAM!
SvaraRaderaMängder med kramar och en stark tro att det ska gå vägen denna gång!!!
SvaraRaderablir jätteledsen när jag läser.. beklagar verkligen.
SvaraRaderatror inte det finns nåt jag kan skriva som får dig att må bättre, så jag sänder massa kramar över nätet istället!