torsdag 4 mars 2010

.Dagen D.

Idag är dagen D. Det var samma dag, dag 4+6, som jag fick missfall i höstas. Så det är mitt första mål under den här graviditeten, att passera den här dagen.Och det känns faktiskt bra, även om jag tror att jag kommer springa lite extra på toaletten under dagen.

Min andra chef har för övrigt fått veta nu, eller rättare sagt, hon tog reda på det själv. :) Hon frågade oss lite diskret om det var som hon trodde, och det var det ju så hon fick veta. Hon är en väldigt bra människokännare, och en person som jag även räknar som en vän och mentor.Hon var ett jättebra stöd vid missfallet och det känns jättebra att hon vet.

Övriga kommer få en glad överraskning efter påsk. Undantaget mormor, som nog kommer få veta efter VUL:et om tre veckor.

Jag träffade för övrigt mormor i söndags, och hon mådde inte alls bra. Var ledsen och grät. Hon är väldigt rädd och sa att det kändes som hon skulle dö. Vi kramades, och jag och mamma försökte såklart stötta henne, men det är så tungt eftersom man själv blir så ledsen när hon mår dåligt.

Önskar att jag kunde ta bort den där jävla cancern, men tyvärr kan jag ju inte det. Jag hoppas dock att om tre veckor få glädja henne med nyheten om att hon i höst ska bli gammelmormor!

TACK för alla kommentarer gällande MVC, jag kommer kontakta dom idag.

4 kommentarer:

  1. Förstår din oro över dagen då du fick ditt förra missfall, sånt sitter hårt i trots att man inte vill.

    Ledsamt med din mormor....

    Kram L

    SvaraRadera
  2. Den här gången kommer du att gå över 4+6 ungefär 10 gånger så långt ;-)
    För den här gången har jag bestämt att det ska bli bebisar!

    Vad jobbigt med din mormor.

    SvaraRadera
  3. Oh, jag får gåshud över hela kroppen!! SÅ GLAD JAG ÄR!!! KRAM KRAM

    SvaraRadera
  4. Det blir alltid känslosamt sådär när man har varit med om det tidigare, förstår precis. Men nu ska du gå måååånga dagar som gravid :-)

    Vad oerhört lessamt med din mormor!
    Vad har hon för cancer:/
    Min farmor dog för ett halvår sedan. De upptäckte hennes cancer för sent och den gick ändå inte att ta bort.
    Så hon tynade bara bort, det var fruktansvärt att se.

    kram!

    SvaraRadera