Bakterapin hjälpte inte. Jag mår skit. Vill inte göra någonting. Inte äta, inte prata, inte tänka.
Varför måste allt vara så svårt? Varför kan inte någonting gå vår väg? Varför straffas vi? Vad har vi gjort för ont?
Kunde inte muffins bara få stanna kvar?
Jag skulle ju till MVC på fredag, för att sen räkna ner dagarna till VUL om två veckor. Jag skulle berätta för mormor och sen övrig släkt. Jag skulle ha en fin gravidmage i sommar. Inreda här hemma. Köpa barnvagn och alla andra tillbehör.
Jag vill inte att det ska vara sant. JAG. VILL. INTE.
FAN!
De där dagarna med besöken är ju hur jobbig som helst. kram
SvaraRaderaJag är så ledsen för eran skull. Försök att bara ta det lugnt, stanna hemma imorgon från jobbet och mys och var bara med varandra.
SvaraRaderaMånga kramar
Nej vad hemskt ledsen jag bli för er skull. Tårarna rinner. Det är verkligen inte rättvist! Stora styrkekramar!
SvaraRaderaDet du känner är helt normalt, det är bara sörja, känna er förbannade och snuvade. SSÖÖRRJJ! Och ta sen nya tag, för er tur kommer!
SvaraRaderaKramis Lila
Orättvist är allt jag har i tankarna !!! Fy fan va orättvist!!
SvaraRaderaFörstår ditt tankesätt.. "vad har man gjort" man börjar ju änna undra! Vad ska man lära sig av nåt sånthär lixom..??
Finns inga ord som hjälper, önskar er all lycka!!
Finns det inga extra hormoner eller nåt man kan äta som hjälper nästa pyre att stanna kvar ???
Stor Tröstande kram //M
http://ledsenihemlighet.blogg.se
Stackare tänker på er och ja vi vet faktiskt hur det känns!! Kram
SvaraRaderaTillåt dig själv att inte göra någonting. Det blir så när man faller handlöst i mörkret ner på botten.
SvaraRaderaMen förhoppningsvis ser du snart ljus och kan sakta ta dig på fötter igen. Men låt det ta den tid det tar, stressa inte. Man måste känna att man orkar gå vidare innan man reser sig, annars snubblar man lätt och hamnar på rumpan igen.
Massa kramar! ♥
Det är orättvist, och jag är så ledsen för eran skull! Man får vara ledsen och sörja, man får lov att inte göra något ett tag. Ta hand om er, det är det viktigaste! Kramar!
SvaraRaderaUsch, vad hemskt! Även då jag inte känner er så känner jag med er...
SvaraRaderaLycka till i framtiden och ge inte upp. Hur och när vet jag inte, men ni kommer få ett barn en vacker dag.
*kramar om*
Verkligen ledsen för er skull! Trots att inga ord i världen hjälper just nu.... Många kramar
SvaraRaderaJag kan inte annat än att säga att jag tänker på dig och på er. Jag tycker så fruktansvärt synd om dig och vet att besvikelsen är omätbar.
SvaraRaderaMånga kramar från mig
det är så orättvist, ge inte upp!
SvaraRaderaKRAM