Jag känner mig så förbaskat deppig. Och jag förstår bara inte varför. Jag borde vara strålande glad hela tiden och allmänt överlycklig.
Men jag vill bara lägga mig och sova och vakna upp om några veckor.
Jag vet att jag blivit sååå irriterad på nygravida som skrivit att dom är deppiga och nere, och tänkt att "ryck upp dig, du är ju gravid för helvete.", men nu är det jag själv som skriver att jag är nere.
Jag gissar att jag inte är ensam med dessa känslor?
Och jag har även flera teorier varför det blir så här.
Jag tror det beror på att psyket är så trött efter den långa vägen fram till det här tillståndet. Blandat med rädslan att förlora muffins, och analyserna av varje magkramp, molvärk och andra kroppsliga påhitt man inte känner igen helt.
Hormonerna virvlar i kroppen, samtidigt som man ju är så himla glad och förväntansfull att man har svårt att sova.
Vad har ni själva för erfarenheter av dessa motstridiga känslor?
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
SvaraRaderaPlussade förra söndagen och tror inte riktigt att det är sant.
SvaraRaderaGjorde ett test igen i fredags och är fortfarande gravid.
Mår ganska dåligt ändå kan inte jobba och oroar mig om
allt som skulle kunna hända. Att läsa din och andras bloggar hjälper oerhört. Tack!
Jag är likadan, och man vet ju att man egentligen är/borde vara lyckligast i världen. Men det blir jag nog inte helt förrän jag håller vårt barn i min famn.. Jag tror det kommer gå upp och ner, det är ju så mycket som händer som sagt och i grund och botten är man ju gränslöst lycklig och tacksam. Kram!
SvaraRaderaVälkommen i klubben!!!
SvaraRaderaJag tycker att dina känslor är ABSOLUT normala. Jag upplever samma sak, vilket jag inte trodde innan och tänkte att jag får bara ett pluss och blir världens gladaste människa. Det är jag, men ändå hjular man inte av glädje hela tiden. Jag tycker att den här första tiden är jobbig, massa kroppsliga känslor, värk i magen, oro, illamående, trötthet. Det är helt okej om du/vi känner så, det betyder inte att vi inte är glada för bebisen som växer där inne. Ena dagen är si den andra är så.
Kramar
Det kommer en styrkekram från mig! Hoppas att den känns bättre imorgon.
SvaraRaderaJag har min bruna flytning kvar, och jag har också ont i magen, den ömmar mycket. Jag hoppas på att det handlar bara om att livmodern växer, men det är svårt att vara lugn.
SvaraRaderaJag tänker också på dig! Försök inte stressa, vi kan inte göra mycket bara att tro på att allt ska gå bra.
Kram