Idag är jag tillbaks. Den positiva av mina egon.
Sorgen ligger fortfarande i mitt hjärta, men jag tröttnade på att hänga med den negativa Sara så jag sparkade ut henne. Hon står och bankar på min dörr några gånger per dag, men verkar tröttna lite mer för var timme som går.
Jag är laddad för nya tag när Sahlgrenska säger till. Jag ska för övrigt kontakta dem imorgon för att planera inför kommande månader.
Jag ska även prata med dem om Pednisolon som Sara skrev om.
Jag vet inte om det är någonting för mig, men det skadar ju inte att prata med dom.
Tre graviditeter och tre missfall känns ju sådär alltså.
Ikväll har jag varit en sväng hos mina föräldrar och ätit och nu har jag pysslat lite här hemma så det inte ser ut som en bombnedslag imorgon när goa vännerna från Växjö dyker upp.
Helgen kommer vara späckad, men vi hörs på söndag eller månad. Om jag inte tittar in en sväng imorgon.
Vad härligt, och fantastiskt starkt av dig att komma tillbaka så peppad!
SvaraRaderaGör man inte missfallsutredning när man har den statistiken som ni har?
Kram
Hej!
SvaraRaderajag läste ditt inlägg i Muppsans blogg.
Känner igen mig i lite av de du skriver. jag har pco, dvs en hormonstörning som gör att jag inte har någon egen ägglossning. Så efter 2½år med olika behadlingar tog det sig för oss med! Så nu har vi en liten son på 3mån.
Jag vill bara önska lycka till, till er båda, det här grejar ni.
Hej!
SvaraRaderaHåller med Jenny det här grejar ni!
Bra där med positiv inställning!
Tänker på dig fast jag inte känner dig...ville bara säga det...
Kram kram!
Skönt att du mår lite bättre. Det kommer att gå hela vägen tillslut. Tänk, när du kommer få träffa ert barn och vara så lycklig att det var just han eller hon som ville stanna hos dig hela vägen.
SvaraRaderakramar
Vad starkt av dig att redan vara pa fötter! Men visst är det mycket roligare att hänga med den positiva sidan av en själv.. Hur som helst, skönt att du mar bättre!
SvaraRaderaMannen var inte pa sa daligt humör, det blir bättre med aren tror jag ;) Men lite besviken var han allt..
Stor kram Lisa
Har haft några dagars paus från bloggvärlden och blev förtvivlad när jag nu såg att du fått missfall igen. Jag beklagar verkligen det hemska, det är fan inte rättvist! Skönt att du mår lite bättre och kämpar vidare. Stor kram!
SvaraRaderaLäste ditt gästinlägg hos Muppsan och var tvungen att söka mig hit. Känner igen mig mycket och ska hålla tummarna för att ni snart lyckas. Vi har efter drygt åtta års kämpande lyckat och har nu en son på 4 månader. När jag fick veta att jag var gravid den där sista gången så bestämde jag mig för att inte ta ut några sorger i förskott utan vara glad och utgå från att graviditeten skulle gå bra... vilken den ju gjorde. Kämpa på, jag håller tummarna.
SvaraRaderaHej tjejen! Så skönt att du har hittat den positiva Sara igen. Så härlig inställning du har! Men glöm inte bort att det är ett bakslag om sorgen tar över någon gång då och då, det gör bara gott!
SvaraRaderaHa en skön helg!
Kram Lila
Jag hoppas verkligen att Prednisolon är nåt för er och att läkaren skriver ut det.
SvaraRaderaSe till att ha mycket "kött" på benet när du berättar om det.
Ni borde ju även få göra en missfalls utredning nu.