Det är ganska tungt idag. Jag har sovit extremt dåligt inatt pga hjärtklappning. La oss redan vid tio, men jag låg och vred fram till halv tre pga att pulsen rusade mm.
Detta får givetvis mina tankar att gå direkt tillbaks till den depression jag led av under fyra års tid.
Den startade när jag var 15 år och höll i sig fram tills jag var 19. Mediciner hjälpte lite, psykolog likaså. Men jag lärde mig aldrig att hantera den helt.
Den har förstört så extremt mycket i mitt liv. Mina betyg från gymnasiet, vänskapen med vissa av mina fd "vänner". Glädjen i livet.
Jag led av en så kallad årstidsbunden depression. Höst/vinter, och delar av våren mådde jag skit. Jag kom inte ur sängen vissa dagar. Jag fick ångestattacker. Bara grät och hyperventilerade. Och stackars A fick stå ut med såååå mycket. Att han fanns där för mig och stöttade mig under alla de åren är för mig svårt att förstå, och det betyder så extremt mycket.
Det var han som kontaktade min mamma och berättade hur jag mådde när jag själv inte vågade/orkade. Det var han som satt med mig i luren timtals flera dagar i veckan när jag bara grät.(Vi bodde 25 mil ifrån varandra då.) Det var också han som fick mig att orka ta mig igenom det hela. Som drog med mig på roliga saker för att få mig att må bättre.
Han fick mig att känna mig trygg helt enkelt.
Inatt fick jag sån jäkla panik av ångestkänslorna jag kände. De påminde så mycket om hur jag kände det när jag var sjuk. Och detta gjorde givetvis att jag fick ännu mer hjärtklappning.
Jag vet ju dock nu att det inte är farligt att känna så här ibland. Jag vet att det går över.
Det är mycket nu, även om jag känner mig positiv och stark, så finns det lite hål här och var som jag ramlar ner i eftersom det är jävligt tungt med IVF och missfall. Men det är helt ok att ha dessa dagar.
MEN, nu ska vi åka till lite möbelaffärer och kika. Operation sovrumsrenovering står och knackar på.
Detta var dagens lärdom. Ta hand om varandra!
Åh vännen, vilken tung natt och vilka tunga tankar. Jag har ju också haft problem med depression och jag vill verkligen förmedla att du är äldre, klokare och med mer erfarenhet nu, om den skulle sätta klorna i dig igen. Du ser ju redan nu några varningstecken, vilken bra självkännedom! Kanske är det något kring barnlösheten som spökar, jag skulle välja att ta samtalsstöd ändå, trots att du har alla fina omkring dig. Det är alltid värdefullt att få prata av sig med en utomstående som har erfarenhet av dessa ämnen. Bara lite tankar från mig. Sen ska du skriva, skriva och skriva här inne, det är terapi om något! Kram på dig och vilken HÄRLIG A du har som stöttat dig så fint. Underbart.
SvaraRaderatror att d inte är så konstigt att du får sådana känslor..ni har varit med om två tunga missfall på kort tid... du kanske skulle pratat med ngn? även om d inte hjälper så mkt så tyckte iaf jag att d var skönt att prata med ngn utomstående som kunde ge enadra perspektiv och nya synvinklar...
SvaraRaderajag har själv fått panikångest emd start i september förra året...o när jag tänker efter så var det inte heller så konstigt..med hur dålig jag EGENTLIGEN mådde..men jag la på en maskför att alla andra skulle tro jag mådde bra....plus att jag själv inte ville inse..
hoppas ni får en underbart mysig dag du och A !!! kramar i massor <3<3
Jag förstår dig vännen så mycket. Jag har inte haft en sådan depression som du beskriver, men jag har haft panik- och ångestattacker flera gånger i mitt liv. Jag vet hur jävla jobbiga och läskiga de kan vara.
SvaraRaderaDu kände som du kände igår natt för att du hade så tufft i senaste veckorna, och detta måste komma ut på något sätt.
Men det blir bättre, mycket bättre, jag är säker på det. Bakom molnen kommer alltid fram solen, den stannar aldrig där för evigt :-).
Ta hand om dig! Stora kramar!
Stort av A.
SvaraRaderaEtt bevis på att inget kommer att splittra er.
Hoppas allt är bra med dig!
// Kram
Jag förstår att det du har gått igenom måste ha varit skit jobbigt, men vilken tur att du hade A som kunde hjälpa och stötta dig.
SvaraRaderaJag hoppas verkligen att du inte är på väg att få tillbaka din depression igen.
Försök ta hand om dig.
Många kramar
Ville bara skicka en styrkekram till Er! Helt rätt att tänka på nåt annat genom lite renovering, det funkade för oss när det var som tyngst.
SvaraRaderaKram
Stor kram vännen!!
SvaraRaderaJag vet ju att det inte är ovanligt att må dåligt och jag vill ju inte att någon annan ska må dåligt, men precis som med ivf-helvetet så är det skönt att veta att man inte är ensam. Hade inte sett detta innan så jag är tacksam för att du skickade länken till mig.
SvaraRaderaJag har eg aldrig haft någon sån dedression du du beskriver, när mamma var sjuk så var jag mer nedsatt eller hur jag ska besrkiva det. Men jag känner så väl igen det som du besrkvier med just den här natten, att inte kunna somva föra tt ångesten rasar i kroppen, hjärtklappning och känslor som bara inte går att styra över... Det är mer än en natt som jag suttit med armarna lindade runt benen och bara vaggat fram och tillbaka. På något sätt för att föröska hålla ihop kroppen så att den inte går i sönder. För visst är det så det känns; som att man håller på att gå i sänder på riktigt