.Kruttanten.

Jag har varit uppe hos mormor en timma, och det var med lättare steg jag gick därifrån.

Hon var mycket piggare idag och till och med rosig om kinderna. I söndags när jag var där var hon alldeles grå i ansiktet.

Det var även en pratsjuk mormor som låg där i sängen så vi pratade om massor med saker och timman bara flög iväg. Och det viktigaste av allt, hon pratar om framtiden. Att hon ska hem till oss och kolla på trädgården när den är klar. (Vilket kommer vara om 3-4 månader.) Men att hon kanske inte orkar gå utan måste ta rulatorn. Helt ok för mig såklart.

Vi pratade gamla minnen och hon tittade även på mig vid flera tillfällen. Gillade min frisyr och mina skor. Och skämtade om hennes underbyxor som enligt henne var de snyggaste sjukhuset hade att erbjuda. (Jag fick till och med se.:))
Hon var himla söt helt enkelt.

Jag förstår ju att hon kanske inte hänger kvar så länge, men skulle inte blir förvånad om hon slår många med häpnad. Och om det skulle vara så att hon, mot min tro, försvinner de närmsta dagarna, så kommer jag bära med mig den här stunden vi hade på sjukhuset, nära nära hjärtat.

MEN, än är det krut i tanten! Tanten som jag älskar så mycket..