Idag har vi haft besök på jobbet av en gammal kollega, som fick en son för en månad sedan. Och dumma mig som trodde att jag kände mig ganska positiv och lugn för stunden. Tji fick jag. Rätt ner i källarn.
Smärtan i kroppen är obeskrivlig. Och jag är missunsam. Det är orättvist när tjejer som går på gymnasiet, är singlar och som har sex en gång, blir på smällen.
Såklart blir det inte bättre för mig för att andra inte får barn, men det är ändå orättvist.
Barnsligt jag vet, men just så är känslan för stunden. Ont gör det. Ont ont ont. Särskilt nu när det närmar sig 8 juli. Beräknat förlossningsdatum för muffins som kom och försvann i höstas. Ont.
Bli vår tur någon jävla gång då!
Det är inte lätt det där. När man tycker att man tagit sig upp så är det något, ofta litet, som drar tillbaka en igen. Och visst är det orättvist att vissa lyckas direkt, och andra får kämpa och kämpa. Kram!
SvaraRaderaInte helt enkelt med de känslorna. Tycker ena gången har man full kontroll och kan även njuta av stunden med en söt bebis och nästa gång blir allt skit och man känner sig så ledsen för sin egen skull.
SvaraRaderaMen håll ut, snart är det vår tur! Igen... ;-)
Det är okej att känna så. Jag vet hur det känns...ORÄTTVIST är rätta ordet
SvaraRaderaUsch vännen, jag vet att det gör ont ont ont.. Och jag fasar ocksa för den 17/8 da var plutt var beräknad. Men det kommer bli var tur och da kommer vi inte tänka pa det här jobbiga pa samma sätt.
SvaraRaderaJapp, nu är jag höna. 2 till mig och fem till frysen. Supernöjd. TD med blodprov den 23/6. Känns som en evighet.
Just nu oroar jag mig för överstimulering. Är fortfarande supersvullen och har ganska ont fran och till. Gör superont nâr jag kissar och kunde inte sova i vissa ställningar för att det gör sa ont. Ska till Dr imorgon om det inte känns bättre.
Stor kram till dig!
Kram till dig!
SvaraRaderaUffa da! Vet precis hur du tänker/ känner det :(
SvaraRaderaVet inte om det är till någon tröst, men att du/ ni inte är ensamma.