Jag har haft en superhelg, och haft riktigt riktigt kul. Ändå känner jag mig så sjukt låg.
Många många många runt omkring oss som är gravida och det är så jävla jobbigt rent ut sagt.
Även personer som jag vet inte ens vill ha barn..
Mitt hjärta är tungt och jag vill bara gråta och sova tills allting löser sig. Jag vill inte vänta mer. Inte hålla på med sprayer, sprutor, vagiatorium, räkna dagar, ta blodprov, göra gyn.undersökningar, ruva mm.
Jag är så frustrerad för stunden att jag inte ens hittar ord att förklara. Varför ska allting vara så jävla jävla orättvist? Varför?
Tack för era fina kommentarer om min text på babyvärlden, de värmer!
Känner så väl igen mig i det du skriver. Det är en känslomässig berg-och-dalbana och kan emellanåt göra så ont och kännas så jobbigt att man knappt finner ord. Tur är ändå att man har de där glada dagarna också, annars hade man aldrig orkat. Skäm bort dig lite extra idag, med något du tycker om =)
SvaraRaderaÅh ni gör det så himla bra och är så himla starka. Jag hade grävt ner mig under en sten för länge sedan. Tappa inte hoppet och förlora inte förståndet. Detta gör er bara mycket starkare och klarar ni det är (vilket ni uppenbarligen gör) kommer ni klara alla kriser i livet ni någonsin råkar ut för! :)
SvaraRaderaHej, kollar in på din blogg ibland, väldigt fin o så bra du skrev till babyvärlden .:)
SvaraRaderaJa känner igen mig så i de du skriver o tror att så många andra oxå gör, förutom de med ruva o sprutor o de för vi har inte kommit så långt i vår utredning än. Vill verkligen dit, hur konstigt det än låter, men samtidigt undrar ja om ja är redo? De är såååå stort detta känner ja o ja är nog fortfarande lite chokad för ja trodde aldrig de skulle bli såhär när vi ville bli med bebis. Herregud, tanken på att de skulle bli såhär fanns aldrig, klart vi skulle klara de som alla andra männsikor gör o de som vi är gjorda för att klara, fy fan va lessen ja blir när ja inser att så är det inte! Vi klarar de inte själva, ja har o känner mig så jäkla misslyckad.. förlåt nu sitter ja här o skriver massa dravel till dig, stackare ja hoppas du slutat läsa, de va inte alls mening, bara känner igen mig lite i de du skriver. Håller hela tiden alla tummar o tår för er andra som ruvar o gör IVF försök o sånt, blir så glad när ja ser det lyckas.. kram från mig. Anna
Hej Sara! Tack för att du sätter ord på mina känslor!!! Det känns precis så här rätt ofta. För mig har det gått så pass långt att jag antingen blir gråtfärdig eller nästan blir irriterad på alla gravida och alla bebisar. (Sex stycken av mina vänner bara den här sommaren.) Någon form av känslomässig försvar antar jag. Jag blir 37 snart och det känns som om tåget har gått snart... Tack för din styrka att skriva den här bloggen! Upptäckte den för några dagar sen. Kram, Annika
SvaraRaderaMen du, då är vi 2 idag (och alla andra dagar) som känner så...
SvaraRaderaJag har också haft en sån dag idag...
Helt fruktansvärt, oförklarligt dålig dag!!!!
Vill bara sova och gråta, så som du beskriver det...
Hoppas kommande vecka blir bättre!
Kramar i massor till dig!
Luiza
Livet är verkligen inte rättvist! Tyvärr!
SvaraRaderaMan kan verkligen undra varför vi är så många som ska behöva gå igenom denna långa väntan....vi får försöka stötta varandra.
Jag tror det blir er tur snart!
har ni funderat på adoption?
KRAMAR
Varför kan man inte bara få bli på smällen som "alla andra", bara så där utan allt medicinstk "tjafs"... varför måste vissa (många?) av oss vända ut och in på oss själva och på relationen, för att ibland ändå inte ens få ett barn i slutänden. Bara massa undersökningar prover tester mediciner och piller.....
SvaraRaderaDet är så in i bomben orättvist att man vill spy.
Jag har en väninna, ointresserad av barn, som övertalats 4 ggr av sin make att skaffa barn. Nu vill hon ha nummer fem (5).
Själva har vi inte ens fått uppleva ett pluss. Kanske får vi aldrig uppleva ett pluss.
Det smärtar. Det gör ont i hjärtat.
Kram Ninna
Ja livet ÄR orättvist. Och det är helt okej att känna så. Jag vet inte hur många tårar jag har fällt genom åren och jag har varit så arg och känt en sån hopplöshet. MEN en dag kommer du tycka att det var så värt det. Jag lovar dig att du en dag kommer stå med det efterlängtade plusset i din hand och då kommer du tycka att de här åren med sprutor, spray, blodprover och allt vad det är inte var så jobbiga trots allt. Kämpa på! Många många kramar från en som så väl kommer ihåg hur det kändes.
SvaraRaderaVisst är det hemskt när de kommer de där dagarna?! När man är så j**la låg! Och visst är det orättvist att vissa har så fruktansvärt lätt för att bli gravida, medan vissa får kämpa i evigheter känns det som. Och visst är det skönt att få "spy lite galla" över att det är så?!
SvaraRaderaStor kram till dig, och hoppas att du har en bättre dag idag.
Kram till dig!
SvaraRaderaCatrin: Ja, det är lika jobbigt varje gång, men att spy galla hjälper rätt bra. Känner mig lite gladare idag, även om jag fortfarande är frustrerad som en iller!
SvaraRaderaKram
Annika: Jag känner verkligen igen mig, blir så sjukt trött på mig själv när jag bara känner irritation mot gravida och bebisar. Sån tur är känner jag bara så mot personer jag inte känner, eller känner ytligt. Jag kan fortfarande glädjas med mina nära vänner.
Och tack för dina ord om min blogg, det värmer att man kan hjälpa någon genom att skriva.
Jag håller tummarna för att ni får ert plus snart! Flera av tjejerna jag känner via bloggen har fått barn/är gravida trots att de är över 35.
Kramar