Detta tror jag beror på ökad mensvärk.
Där fick jag för att jag känt mig så himla lugn tidigare i ruvningen.
Till följd av detta is också hjärnan börjat förhandla med den delen av hjärtat som till tjuvtesta. Eller om det är hjärtat som förhandlar med hjärnan, det är något oklart.
I övrigt rullar det på på jobbet. I like it.
Idag på ena rasten satt jag och pratade med några tjejer, där den ena bor ensam i en villa med sina tvillingflickor. Och då kom givetvis frågan om hon var skild.
Det visade sig dock att pappan till flickorna dog i MS 5 veckor innan flickorna föddes. På väg hem sam grannstaden när de köpt barnvagn till på köpet. Han bara försvann i bilen.
Jag hade inte långt till tårarna när hon berättade detta kan jag säga. Och mitt i ruvandet fick jag återigen perspektiv och känslan att jag trots allt har det rätt bra..
Published with Blogger-droid v1.5.8
Så fruktansvärt, man börjar verkligen att tänka på sitt eget liv när man hör om sånt.
SvaraRaderaBörjar nästan gråta bara jag läser om pappan som dog. Så fruktansvärt!
SvaraRaderaSkönt att det känns bra på jobbet! Kanske kan det distrahera tankarna lite!
Kommer ihåg känslan varje gång man gick på toaletten. Jobbigt!
SvaraRaderaVilken fruktansvärd historia din kollega hade, att han inte fick uppleva barnen ens, jag håller med dig - ibland får man perspektiv.
Fortsätter hålla tummarna för dig!
Kram
Håller tummarna såååå för dig vännen!!
SvaraRaderaKRAM!
KRAM KRAM till finaste Sara!!!
SvaraRadera