Jag är bitter och avundsjuk på alla runt omkring mig. Det kryllar av gravida. Av människor som precis blivit föräldrar.
Det handlar inte om att jag inte glädjs med dom, utan om den så otroligt stora längtan. Smärtan som river i hela kroppen. Längtan efter att också lyckas. Rädslan som dyker upp ibland, men ofta just idag.
Ska det någonsin bli vår tur?
Hur länge orkar jag?
Om någon kunde garantera mig att vi lyckas skulle jag kunna göra hur många försök som helst. Oavsett vallningar, huvudvärk, gråtattacker etc. Men det kan ingen. Och det gör så ont.
Jag önskar och hoppas att det ska bli vår tur. Snart. SNART SNART SNART!
Snälla?
Tack för dina kramar Sara! Jag skickar tillbaka massor med styrkekramar till dig!!
SvaraRaderaJag förstår så mycket det som du känner och beskriver. Men jag hoppas, och även jag tror på att det blir er tur någon gång. Det måste vara så helt enkelt!
kära snälla du, det måste ligga nåt i luften för jag har just en sådan dag jag med. Har gråtit floder och även bråkat med min sambo av ren frustration. Jag tror inte att han riktig förstår hur hemsk det här känns för mig. Hur orkar vi egentligen?
SvaraRaderaJag tänker på dig. Stor kram från Annika
KRAAAM
SvaraRaderaMan får vara bitter......då är vi två....denna sorg/tomhet som finns i hela kroppen ständigt,ibland mer,ibland mindre...det går bara inte att fly den...
SvaraRaderavisst är det skit??!!
Vi har hållt på o kämpat ett år nu,men fortfarande ingen underbar liten mage...
Ska man börja ta stget o tänka på adoption eller kämpa vidare med ivf??
Tack för en jätte fin blogg som du delar med dig av!!
Stora kramar Emma
Ps. Med risk för o låta som en riktig bitter tant,men jag har väll en sådan där dag idag :/
Var rädd om dig!
Usch för de där tankarna! Jag känner igen mig så mycket.
SvaraRaderaOch det är gravida verkligen överallt. Det är nog inte bara vi som har gravidradar, även på mitt jobb (och de vet inget om vårt lilla projekt) hade kollegorna en diskussion om det för ett par veckor sedan. Det blir bara så kännbart för oss.
Tack för dina tummar!
Jag ger mina tummar till dig söta Sara och hoppas så på en fin julklapp.
Kram
Annika:
SvaraRaderaJa, i lördags var det verkligen ingen bra dag, men man måste ju ha dipparna också så det är ju bara att gilla läget och kämpa vidare. Vi klarar det!
Hoppas det löst sig med sambon!
KRAM
Emma:
Jo, visst är det skit. Vissa dagar. Det är för jävligt rent ut sagt, men samtidigt har man ju inget val. Det är kämpa som gäller.
Och om när man ska ge upp IVF får man ju bara se till sig själv, hur länge man orkar osv. Jag är absolut inte redo att ge upp IVF än.
Jag håller tummarna för er!
Kramar Sara