Missförstå mig rätt, självklart är jag glad för deras skull. Och även ni andra, som jag inte följt lika länge, som har lyckats.
Och jag vet att det är många som fortfarande kämpar.
Men just idag är jag egoistisk och så jävla avundsjuk.
Jag känner mig ensam. Som om "alla" har lyckats utom vi.
Jävlar vad trött jag blir på detta. Och på min egen hjärna som vet att jag inte är ensam, men ändå är bitter.
Skit.
Published with Blogger-droid v1.5.8
Gud vad jag känner igen mig! men innerst inne vet jag ju att det inte är så utan att vi är så många som kämpar....men ibland vill man bara dra ett täcke över sig och ge upp och leva ett liv utan barn. Men vi får inte ge upp, det ser alldeles för bra ut och framförallt är vi för unga för det!! Kram!!
SvaraRaderaJag är så glad att jag hittade din blogg, att få veta att man inte är själv med detta problem. Att få viktig information. Men jag är faktiskt lika glad (missförstå mig rätt) att även du inte är en övermänniska utan att även du kan vara bitter ibland som jag och säkert alla andra. Även alla mina vänner och bekanta har fått barn det senaste året och då känns det lite extra surt fast jag naturligtvis är väldigt glad för deras skull. Men det visar ännu mer att jag inte få till det liksom... Jag tycker vi har all rätt i världen att vara bitter och ledsen och förbannad ibland, även om vi likaväl vet att det inte hjälper ett dugg. Eller i för sig - det kanske är ett slags skydd ibland mot jobbiga tankar och uppgivenhet?
SvaraRaderaTänker på dig.
Kram från Annika
Vännen, jag vet alltför väl hur det känns. Skit helt enkelt!! Jag tvivlar inte alls pa att det snart är er tur. Ge inte upp! Men visst far man vara arg över orättvisorna ibland.
SvaraRaderaKram Lisa
Känner SÅ igen mig i din känsla. Vi har försökt få barn sedan 2004 och inte känns det som vi kommit särskilt mycket närmare det målet idag. Otroligt egentligen, av de snart 11 år jag och K varit ett par så har vi haft denna kamp i sju av dem.
SvaraRaderaKram till dig, tyvärr är det ju ingen tröst egentligen att vi är flera som kämpar på samma sätt. INGEN av oss borde behöva göra det!
Jag har verkligen varit du. På föräldrakanalen, på familjeliv, på bloggen... Det är så jäkla jobbigt. Önskar att jag kunde trösta, minns hur ont allt sånt där gör. Skickar i alla fall en varm kram och önskar att det snart blir er tur.
SvaraRaderaJag har varit du. På föräldrakanalen, på familjeliv, på bloggen... Det gör så förbannat ont att bli omsprungen gång på gång. Önskar att jag kunde trösta, men vet också hur svårt det också är. Skickar i alla fall en varm kram och en önskan om att det snart är er tur...
SvaraRaderaMan får vara hur bitter som helst tycker jag, det är inte lätt och ni har gått igenom mycket. Och det är heller ingen motsättning mot att vara glad för någon annans skull. Stor kram!
SvaraRaderaMan får vara bitter ibland Sara, det har jag också varit många många gånger. Det känns som man är helt ensam kvar men som du också själv säger så är man ju inte det, även om det känns så just då. Jag har gjort 7 IVF/ICSI och har aldrig fått se ett plus så jag vet hur jäkligt det kan kännas. Hoppas du är lite gladare idag och att du hittar tillbaka till kämparandan. Stor kram! /Alice
SvaraRaderaMan rår inte för den där jävla bitterheten!
SvaraRaderaKänner likadant. Visst vet man att man måste fortsätta om det ska bli något och visst hör man att de andra lyckas till slut, om än det tagit massor av IVF. Bara så svårt att tro på det för sig själv ibland.
Kan bara säga att jag tänker på dig och hoppas för dig.
Stor kram
Jag är en av de som lyckades med något jag aldrig trodde jag skulle få uppleva, något jag är mycket tacksam och ödmjuk inför. Du har all rätt i världen att känna som du gör, för livet är så sjukt orättvist så jag vill kräkas ibland.
SvaraRaderaKanske är det inte rätt att skriva här nu när du känner som du gör, men jag tänker på dig, hoppas för dig (och andra som kämpar) och vill inget annat än att det ska gå vägen.
Ingenting är någonsin enkelt eller lätt att förstå, mina tankar till dig och hoppas att du känner livet lite lättare snart fina Sara. Många varma kramar
Annika:
SvaraRaderaVad glad jag blir över att veta att du känner en glädje i att ha hittat min blogg.
Och jag tror du har rätt - det är nog en slags försvarsmekanism. För att skydda sig själv. Man orkar inte vara positiv och glad hela tiden, så då får man bryta ihop en stund innan man kommer igen.
Skam den som ger sig heter det ju!
Jag håller tummarna för er!
Kramar i massor
Du får vara bitter!! Men välj att inte låta den ta över helt fina du! Kram i mängder!
SvaraRaderaFörstår precis hur du känner...
SvaraRaderaKram
Du är inte ensam...
SvaraRadera