DETTA skrev jag för lite drygt ett år sedan.
Vi är fortfarande på samma ställe. Utan plus, mage eller bebis.
Jag tror fortfarande, även om det blir tyngre och tyngre att vara positiv och glad. Jag har tappat bort stora delar av mig själv under den här resan. Den lättsamma och genuint glada Sara tittar inte fram alls lika ofta.
Och jag saknar henne rätt mycket. Andreas saknar nog henne ännu mer.
Jag hoppas av hela mitt hjärta att 2011 kommer bli vårt år. Som jag skrev i april förra året. Och jag hoppas fan i mej att jag slipper skriva ett sådant här inlägg igen nästa vår.
Okej. Då säger vi det. Sista årsinlägget om hur länge vi försökt. Deal!
Det säger vi. Deal, definitivt deal!!!
SvaraRaderaOch kram!
Åååh, vad jag känner igen mig... Mindre glad, mer ledsen, bitter och fundersam...
SvaraRaderaVi får hoppas att det blir ett år allt vänder...
Kramar
Tröstkram!
SvaraRaderaHoppas hoppas att ni nästa år får skriva om ett nytt steg! Kram!
SvaraRaderaSkickar en massa kärlek <3
SvaraRadera