Idag är det ett år sedan min fina mormor lämnade oss.
Det sägs att "tiden läker alla sår", att "det känns bättre med tiden". Men det stämmer inte. Inte någonstans.
Jag saknar henne. Varje minut. Varje timme. Varje dag.
Smärtan som bor i mitt hjärta, på den platsen som är mormors, kväver mig nästan ibland.
Det är många kvällar mina tårar rinner och jag somnar mot en blöt kudde.
Jag saknar henne. Saknar mer än ord kan beskriva.
Jag skulle ge så otroligt mycket för att spola tillbaka tiden och ändra historien. Trolla bort den där jävla cancern. För att få prata med henne en kort stund och bara få höra hennes röst.
Livet är hårt. Det vet jag alltför väl, men idag hyllar jag mormors minne. Som trots smärtan ändå väldigt ofta får mig att le.
Ha en skön dag i din solstol vid havet mormor. Med byxor som inte gör ont.
Stor kram, vännen!
SvaraRaderaLuiza
Det är hemskt att förlora dem man älskar, men jag är säker på att din mormor är hos dig.
SvaraRaderakram!!!
Nu började jag gråta!
SvaraRaderaJag vet hur sorgen kan ta över ibland, vi sitter i samma båt även här (som jag tror jag skrev förra året), min mormor dog också i cancer och jag älskade henne så. De har givit oss fina minnen och sin kärlek, din farmor och min mormor, för det kan vi vara evigt tacksamma.
Jag skänker din farmor en tanke idag.
Jag skänker dig en stor kram.
♥
Tröstkram!
SvaraRaderaGumman, jag haller med dig. Tiden läker inte alla sar, men man vänjer sig pa nat sätt och det gör inte lika ont efter ett tag även om det är svart att tro.
SvaraRaderaMin mormor som var sa ung skulle leva för alltid enligt mig. Men sa blev det inte. Hon dog pa min födelsedag för 10 ar sen. Jag vet att det var det hon ville för sjukdomen var hemsk. Men det gjorde sa himla ont och jag saknar henne sa. Far fortfarande tarar i ögonen när jag tänker pa henne. Det gör ont i mig att hon aldrig lärde känna min fina man och manga manga ganger under alla behandlingar sa kände jag att hon var den enda jag ville prata med. Men samtidigt sa vet jag att hon är här och peppar, för var det nan som trodde pa mig sa var det hon.
Ars dagen är alltid tuff. Försök att hitta pa nagot och tänk pa att hon inte skulle vilja se dig ledsen.
Stor kram!!!
*KRAM*
SvaraRaderaJag tycker synd om dig som förlorat din älskade mormor, jag vet ju vad en mormor betyder. Jag hoppas att jag kommer att bli en så älskad mormor. Jag har förlorat både min mamma och pappa tidig och tänker alltid att de finns där för mig i alla fall. Trots att pappa dog för 32 år sedan så tänker jag ofta på honom, man minns de roliga sakerna, det är en tröst i det hela, allt jobbiga som sjukdomen är liksom borta. Kramar Lena G
SvaraRaderaTiden läker inte alla sår, men man lär sig på något sätt att leva med det som skett. Hoppas att du kan finna tröst i alla underbara minnen ni med all säkerhet har tillsammans. Jag är säker på att hon är hos och med dig varje dag.
SvaraRaderaVarma kramar
Kram!
SvaraRadera