Jag är så otroligt less på det här. Vill bara "sluta" vara ofrivilligt barnlös. Livrädd för att vi aldrig kommer lyckas.
Jag vet att vi skulle få ett bra liv utan barn också, men längtan som är så stark att den nästan är omänsklig skulle ändå alltid finnas närvarande.
Jag har de senaste två veckorna fått reda på två graviditeter i min närmsta omgivning, beräknade inom loppet av två dagar.
Jag är jätteglad för dessa tjejers skull, och kan säga att jag blev genuint glad för dem båda, men självklart finns också avundsjukan där. Den vidriga missunsamheten.
Jag kommer få låna, känna, klämma och älska dessa barn, men vi vill också uppleva detta.
Vi känner oss positiva fortfarande, men rädslan för att äggen inte klarar en blastocystodling är påtaglig.
Tänk om det visar sig att äggen blir odugliga efter en, två eller tre ytterligare dagars odling?
Upp och ner som en berg-och-dalbana som vanligt.
Ljuva längtan!
Både hoppas och tror att det kommer att gå bra för er. Livet är orättvist och vissa måste gå den långa vägen för att få det de drömmer om. Men lyckas det kommer ni! Jag kommer att hålla tummarna och hejja på tills ni gör det.
SvaraRaderaKram!
Jag förstår hur du känner, jag upplever fortfarande att jag blir avundsjuk när det kommer graviditesbesked, trodde att den känslan skulle försvinna då jag själv blev mamma.
SvaraRaderaJag kommer att hålla mina tummar och tår för er!
Kram