Det är tyst här inne. Från min sida. Jag är ledsen. Så väldigt ledsen.
Hjärtat värker och huvudet bultar. Migrän så det står härliga till.
Jag försöker hålla modet uppe, men känner att jag inte riktigt har haft tid att sörja det här försöket. Jag kör på och så smack, rätt in i väggen.
Jag är sååå besviken och uppgiven. När är det vår tur?
Jag orkar inte se barn, läsa bloggar om barn/IVF, prata om barn. Det känns som alla lyckas förutom vi. Det känns så orättvist. Vad har vi gjort för att förtjäna detta helvete?
Jag vill inte mera. Inte alls.
Jag var så säker på att det gått vägen den här gången, och så blir det bara skit av alltihop. Hur ska man orka?
Kan man inte bara stänga av längtan? Smärtan och sorgen.
Jag vill ha tillbaka barnen som aldrig fick bli. Skit.
Förlåt för att jag inte svarat på era kommentarer, men det bortprioriteras för stunden. Det betyder dock inte att jag inte blir glad, för det blir jag. Ni är fenomenala!
Finaste, jag tänker så på dig! Önskar att jag kunde ta bort din hjörtknip. Det är så grymt och orättvist att ni fortfarande kämpar utan att lilla bebisen kommer. Vill säga ge inte upp, det måste funka men jag kan verkligen förstå att du känner du inte orkar med något alls just nu.
SvaraRaderaVarmaste kramarna till dig.
Åh gumman, jag lider verkligen med dig/er.
SvaraRaderaFinns här för dig.
Många kramar
Jag känner igen mig så väl i det du skriver. Särskilt det med att bara resa sig och gå vidare fortare än fort, för att sedan gå rakt i väggen...
SvaraRaderaJag hoppas så, att det ska bli bra.
Jag behöver nog inte skriva så mycket, för du vet precis hur jag känner.
Jag känner som du, och jag lider med er.
Kram.
Luiza
Ååå, vännen!
SvaraRaderaTröstkramar!!
Förstår att det är jobbigt men ge inte upp! Massa kramar
SvaraRaderaJag tänker på Er, jag vet att det inte hjälper dig men du ska veta att jag, precis som jag skrev när jag längtade som du, aldrig kommer glömma hur det var att längta så.. Jag är så tacksam varje dag för vad jag har. Jag hoppas verkligen det blir er tur nästa gång! Kram
SvaraRaderaVi vet.
SvaraRaderaVi finns kvar.
Kram!
Usch! Jag känner så med dig. Har följt din blogg sedan jag själv skrev och jag tänker på dig när du är uppe i ett försök. Det är verkligen orättvist! Så jävla orättvist! Jag vet att det inte finns nåt som hjälper, inga "det blir er tur snart" osv för det har varit er tur länge så jag kan bara säga att det är för jävligt. Kram
SvaraRaderaÅh vännen, skickar varma kramar! Hoppas du mår bättre snart.
SvaraRaderaKramar!
Älskade vän!!! Jag förstår precis hur du har det!!! Många kramar från min sida av Sverige! Kram L
SvaraRaderaBlir så ledsen av det du skriver. Tyvärr är inte livet rättvist. Varför ska det vara så svårt att få ett litet älskat barn?
SvaraRaderaJag behövde ju "bara" göra 4 ivf för att få vårt plus, så jag kan inte ens föreställa mig hur det känns att ha sju misslyckade försök bakom sig.
Försök att ta hand om varandra så mycket ni bara kan.
Jag håller tummarna att ni en dag (ganska snart) ska lyckas.
Kram
Jag vill bara krama dig så himla hårt!!! Jag har inga ord... KRAM
SvaraRaderaJätteKraaaaaaaaaaam
SvaraRadera