Idag har det regnat, regnat och regnat.
Nu är jag och Ilse ensamma igen. Vi har parkerat oss i soffan med filt, tända ljus och lite gott.
Vi tittar på dokumentären om Ulla-Carin Lindqvist, och jag gråter. Jag har sett den förut och läst boken. Och jag slås varje gång av hur otroligt orättvist livet är, hur fort det kan ta slut och hur rädd hon måste varit.
Ta hand om er och krama varandra, man vet aldrig hur länge det varar!
Published with Blogger-droid v1.6.9
Jag har hennes bok, men inte orkat läsa den ännu. Någon gång så ska jag ta mig för den, men måste känna mig stark!
SvaraRaderaJag hoppas att du har det bra, tänker ofta på dig!!
Kramis L