.Psykologen och måendet.

Som ni kanske vet var jag ju hos psykologen dagen innan midsommarafton. Jag fick ligga på ordentligt för att få en kontakt, men när jag väl träffade henne kände jag att det var sååå värt det.

Hon var verkligen jättebra och det gav mig mycket. Vi pratade i lite mer än en timma, eller jag pratade rättare sagt.
Om resan de senaste åren, om fallgroparna, den kortvariga lyckan och smärtan. Allt som tagit oss hit, där vi är idag.
Tårarna rann mer än en gång och det var så otroligt skönt att få prata med någon som inte dömde, tyckte eller tänkte.

Hon lyssnade och sa att hon såg en tjej som är väldigt ledsen och slutkörd, men som har en kämparglöd och envishet som trots allt övervinner rädslan för att misslyckas igen.
Och hon har ju minst sagt rätt..

Den enda nackdelen med besöket var att hon var fullbokad fram till semestern och sen är ledig fem veckor. Så nästa tid är inte förrän i början av september, men det blir nog bra för då har vi precis påbörjat nästa IVF.

I övrigt mår jag ganska bra. Sjukskrivningen var minst sagt välbehövlig och kom i sista stund. Nu jobbar jag min tredje vecka och det känns bra. Men det suger i semestertarmen, den är väldigt efterlängtad. :)