Jag har varit i min egen bubbla de senaste veckorna. Jag har fokuserat på sjukskrivningen, jobbet mellan sjukskrivningen och semestern, resan första veckan av semestern, min födelsedag...
Idag slog det mig dock, att vi om ungefär två veckor ska börja spraya. Och längtan river som aldrig förr i bröstet.
Jag trodde att den bleknat lite. Minskat något. Inte var lika intensiv. Men ikväll, när vi satt på en mysig restaurang i varma Grekland sköljde den över mig. Den nockade mig.
Jag saknar dig så mycket, fast att du inte finns.
Längtan efter att påbörja ett nytt försök är starkare än någonsin, och rädslan för att misslyckas minst lika stark..
Vet så väl hur den värken känns. Hoppas att vår värk ska bytas ut mot bubblande lycka en dag!!
SvaraRaderaKram!
Det är er tur, det ska gå vägen nu.
SvaraRaderaKram!
Javisst är det så. Att man tror att det minskat. Så bara kommer den. Hoppas hoppas hoppas ni också får lyckas nu!
SvaraRaderaSommarhälsningar!