.Farmor.

Min älskade lilla farmor mår inte alls bra. Hon ligger inför döden.

Mamma och pappa sover på sjukhuset då det förmodligen handlar om timmar nu. Hon har fått massor med morfin så hon har inte ont, men är inte heller vid medvetande.

Min farmor är 88 år. Och har längtat efter farfar i 12 år.

Jag är ledsen och less på all motgång och smärta livet gett mig de senaste två åren, men känner ändå att farmor är redo. Hon är klar med livet på jorden och vill gå vidare.

Jag hoppas hon får en fin resa och att hon slipper lida och längta mer.

Kommer aldrig glömma dig finaste farmor.
Alla minnen av äventyr, djurparksbesök, kattungar, blomsterplockning, pelargoner, tekakor med leverpastej och gurka + varm choklad på sängen, söndagsmiddagar, ditt tjat om hur fin jag är i rött, alla gånger du kallat med Therese, korsordslösning, klipp och klistring med Karlssons klister, diskning och historieberättande.

Allt detta ligger varmt i mitt hjärta och där stannar det, tillsammans med väldigt mycket mer, även fast du inte stannar. Förutom i mitt hjärta!