torsdag 25 augusti 2011

.Nockad av längtan.

Vi har besök av en föräldraledig kollega och hennes tre månader gamla pojk. Och jag vill bara lägga mig ner på golvet och skrika. Eller möjligtvis låsa in mig på toaletten och gråta.

DET ÄR ORÄTTVIST!

Jag vill inte vara missunsam, men det ÄR jag. Avundsjuk.

Snälla snälla, låt oss lyckas på det här försöket!!
Published with Blogger-droid v1.7.4
Upplagd av kl.
Etiketter: ,

9 kommentarer:

  1. Sundinska25 augusti 2011 kl. 12:59

    Vet och förstår precis hur du känner...
    Finns inte många i min umgängeskrets som inte har barn och ja, det är svårt att undvika dem. Inte för att jag vill göra det, men det gör så jäkla ont att se deras familjelycka när jag själv inte får/har någon.
    Jag håller tummarna hårt för er denna gång!

    SvaraRadera
  2. Any25 augusti 2011 kl. 13:03

    Den här gången ska ni lyckas! Tänk positivt Sara och du ska få världens gulligaste bebis!!!!
    HÅLLER TUMMARNA!
    KRAMMMMMMMMM <3
    Any

    SvaraRadera
  3. Tea25 augusti 2011 kl. 14:50

    Skickar en kram

    SvaraRadera
  4. Nenne25 augusti 2011 kl. 18:10

    Fullt förståliga känslor så klart. Jag hoppas innerligt att ni lyckas denna gången!
    Massor av kramar

    SvaraRadera
  5. Anna25 augusti 2011 kl. 19:34

    Kramar till dig!!

    SvaraRadera
  6. Hanna25 augusti 2011 kl. 20:02

    Hoppas ni Lyckas, förstår det. Det pratas hela tiden om barn vart man än är. Kramar

    SvaraRadera
  7. Jeane Quidote25 augusti 2011 kl. 21:00

    Jag förstår så väl, igår var min kollega in med sin lilla tjej som föddes 1,5 månader för tidigt i början av juni. Jag är ledsen att jag skrev det där inlägget en gång för länge sedan, det där om avund vs missunsamhet - jag har liksom förstört, stoppat tillåtelsen att få känna vad man känner (eller åtminstone skriva om det). Det ÄR orättvist, livet är långt ifrån rättvist.

    Jag önskar så, av allt jag har, att ni ska lyckas på det här försöket!

    Kram fina fina!

    SvaraRadera
  8. maria25 augusti 2011 kl. 22:36

    Det ÄR orättvist! Väldigt...
    Många kramar till er, hoppas det är ERAN tur nu!

    SvaraRadera
  9. Lisa26 augusti 2011 kl. 09:19

    Vännen, det finns ingen som är mer värd att lyckas! Du har alla mina tummar, tår och tankar. Stor kram

    SvaraRadera

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)