.Att resa eller inte resa.

Det var frågan fram till i mitten av förra veckan. Londonresan vi bokade i februari och som bär av på onsdag kväll närmar sig. Och jag fick tyvärr skippa den.

Så himla trist, men bara tanken på att packa gör mig svimfärdig, och sen köra nästan 4 timmar till flygplatsen. GÅR. INTE.

Men, det bästa av allt är att en kompis till A lyckades få ledigt med e

n veckas varsel så på onsdag efter jobbet bär det av för A med kompis. Så snäll som jag är gav jag honom mina tennisbiljetter. Så, gräsänka till seeeeent på söndag natt/måndag morgon.

Känns skönt att det löste sig så vi slapp förlora alla pengar. Allt utom boendet i London var förbokat utan avbokningsskydd. Men tänk vilken underbar anledning det är till att jag inte kan resa! Två små busar i min mage som redan har stor kontroll över mitt liv.

Nästa måndag är det dags för besök på MVC... (Tänk, VI ska dit.

Inte någon annan!) Och innan jul borde det vara dags för ultraljud igen då vi vill göra nupp-ultraljud/kub-test! LÄNGTAR!

För visst gör man det runt v 13? (Går ju in i vecka 11 på onsdag..)

Jag längtar efter jul. En jul som jag förhoppningsvis har slutat må så illa, så jag kan njuta av all god julmat!