lördag 5 maj 2012

.Separationsångest.

Jag har separationsångest big time från magen. Varje dag kan vara den sista som gravid, och trots att jag helt ärligt är rätt trött på att vara gravid,(eller egentligen trött på alla kroppsliga begränsningar.) så kommer jag nog sakna magen något oerhört...

Magen med den dyrbaraste lasten.❤

10 kommentarer:

  1. Minns att jag saknade min putande mage några dagar efter förlossningen. Men det gick snabbt över. Man hade ju guldklimpen att mysa med! :)
    Kram Lotta

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jag tror det kommer kännas bra när dom väl är ute. Nu har man ju så jäkla mycket tid att tänka.:)
      Kram

      Radera
  2. Åh, så glad jag är att jag hittade din blogg!
    Jag har själv kämpat mot ofrivillig barnlöshet i drygt 5,5 år och nu väntar jag också tvillingar (v.13) Hoppas det är ok att jag delar din blogg på min blogg.
    Jag lär dyka upp och kommentera fler gånger...
    Ha det så bra!
    Anna

    SvaraRadera
  3. Precis så tänkte jag också när jag var gravid, att "åh vad jag kommer sakna magen". Men när väl bebisen kommit ut så tänkte jag inte alls att jag saknade den.Det viktigaste var ju innehållet! Efter ett tag ville jag hellre bli av med 'skogaholms-limpan' som jag kallade den.
    Precis när magen antagit normal form igen blev jag spontant gravid!!! Detta efter 5års väntan o längtan som via ivf resulterade i vår fina dotter. Nu blir hon storasyster i dec ca om allt går vägen! Kram! Har följt dig länge men aldrig kommenterat..

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hihi, limpan alltså. Ja, jag kan bara tänka mig hur min mage kommer se ut sen. Men vad gör väl det om hundra år...

      Grattis till spontangraviditeten! Härligt med lite oplanerad lycka!:)

      Kul att du lämnade en kommentar förresten, det gör mig glad!
      Kram

      Radera
  4. Förstår känslan, jag kan faktiskt sakna magen ibland fortfarande. Träffade en höggravid idag och kände bara att åh vad mysigt! Men jag hoppas få ha en stor mage igen snart i alla fall.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Klart du ska ha det snaaart igen!;)

      Radera
  5. Visst är det dubbelt! I slutet vill man ingenting annat än att få träffa det som bor i magen, men oj vad jag kände mig tom efteråt. Saknade rörelserna och allting, kommer nog njuta mer den här gången (inbillar jag mig).

    Jisses att du är öppen, jag håller tummar och tår för att dagarna ändå går lite till. Oroa dig inte för förlossningen, bara tro på dig själv och det du gör. Det är det mäktigaste man kan vara med om tror jag, många kramar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror också rörelserna är något jag kommer sakna. Det är så speciellt och att få bära sina barn under hjärtat är obeskrivbart. Men som du skriver, det är dubbelt, för jag vill ju få ut dom nu typ. :)

      Tack för pepp gällande förlossningen. Jag längtar m skräckblandad förtjusning.:)
      Har dock inga känningar, inga sammandragningar och inget vatten som gått. Så en dag i taget så får vi se när det är dags..

      Radera
  6. Vilken vacker mage du har!

    Det är verkligen dubbelt det där, känslan av att vilja behålla magen ytterligare ett tag samtidigt som man längtar så ofantligt efter att få ha lilla knyttet i sin famn.

    Håller tummarna för att pojkarna väljer att stanna ytterligare några dagar. Och skulle de vilja titta ut redan nu, så hoppas jag att du får en riktigt fin förlossning.

    Kram!

    SvaraRadera