Det har varit en otroligt tärande helg psykiskt. Det känns som tankarna fastnat i en negativ spiral.
Jag känner mig inte orolig eller så, utan känner mig bara oerhört snuvad på graviditeten. Bortglömd. Ensam. Uttråkad.
Hormonerna svallar och tårarna sprutar mest hela tiden.
Vardagarna är lite enklare, men helgen har varit solig och fin och sociala medier fylls till bredden av roliga och mysiga aktiviteter.
Japp. Jag vet att jag låter bitter och negativ. Och jag vet att många skulle göra vad som helst för att få vara i min situation. För att ha en bebis i magen. Men jag har som sagt hamnat i något negativt töcken.
Självklart är det värt det här tusen gånger om i slutändan. Och att känna lillasyster röra sig i magen är magiskt.
MEN, hur efterlängtad hon än är och hur tacksam jag än är, så ÄR det oerhört jobbigt att bara ligga still. Inte få hjälpa till med barnen. Bara byta en blöja, eller plocka iordning lite. Jag saknar till och med att tvätta och städa.
Att inte kunna följa med till lekplatsen /på picknick.
Det är orättvist att inte få ha en "vanlig" graviditet.
Att bli gravid, och att vara gravid är verkligen min sämsta gren. Tur att jag iaf verkar vara rätt bra på att föda barn. Samt en hyfsad förälder. ;-)
Jag känner mig inte orolig eller så, utan känner mig bara oerhört snuvad på graviditeten. Bortglömd. Ensam. Uttråkad.
Hormonerna svallar och tårarna sprutar mest hela tiden.
Vardagarna är lite enklare, men helgen har varit solig och fin och sociala medier fylls till bredden av roliga och mysiga aktiviteter.
Japp. Jag vet att jag låter bitter och negativ. Och jag vet att många skulle göra vad som helst för att få vara i min situation. För att ha en bebis i magen. Men jag har som sagt hamnat i något negativt töcken.
Självklart är det värt det här tusen gånger om i slutändan. Och att känna lillasyster röra sig i magen är magiskt.
MEN, hur efterlängtad hon än är och hur tacksam jag än är, så ÄR det oerhört jobbigt att bara ligga still. Inte få hjälpa till med barnen. Bara byta en blöja, eller plocka iordning lite. Jag saknar till och med att tvätta och städa.
Att inte kunna följa med till lekplatsen /på picknick.
Det är orättvist att inte få ha en "vanlig" graviditet.
Att bli gravid, och att vara gravid är verkligen min sämsta gren. Tur att jag iaf verkar vara rätt bra på att föda barn. Samt en hyfsad förälder. ;-)
Styrkekramar till dig❤️!!! Man får lov att känna precis allt som du känner och jag förstår att det är asjobbigt!! Kämpa på ;))
SvaraRaderaTack! :) Kram
RaderaJag bor ju lite långt bort, men vi skulle kunna höras på tfn/skype om du vill ha lite social kontakt. Jag kände mig också instängd när jag var sjukskriven o fl med tjejern, men det du går igenom är ju några snäpp värre! Nu när det är så härligt att vara ute. Mitt tips är stäng av soc media eller begränsa användningen och se till att få besök och annan kontakt med folk! Kram
SvaraRaderaÅh vad jag känner igen mig. Jag tror ärligt talat inte att det går att gå igenom det du går igenom nu utan att bli deprimerad. Man blir så jävla ensam.
SvaraRaderaOch jag kände mig lite som en belastning hemma. Bästa gravidköpet blev därför en robotdamsugare, så jag kunde ligga i soffan och dammsuga. :D
Kram!
Hei Sara. Jeg håper virkelig det går bra med dere alle og med deg og babyen spesielt! Jeg har funnet bloggen din igjen etter å ha lest den ganske flittig da du var tvillinggravid. Lykke, lykke, lykke til med alt sammen!
SvaraRadera