Tiden bara rusar och jag hinner inte med. För två veckor sedan blev lillasyster 1(!) år. Ett år som varit riktigt tufft med utmattningsdepression och mycket ångest.
Jag önskar jag kunnat njuta mer och levt i nuet men istället jag bråkat med panikångest, hjärtklappning och mycket mörka tankar.
Dock är kärleken och banden till lillasyster(och tvillingarna) starkt och kärleksfullt, så inga anknytningsprpblem. Dock sörjer jag lite att jag inte kunde njuta, men tack vare bra hjälp börjar jag se ljuset i tunneln. Samtidigt försöker jag fokusera på att jag har ett år till med Alva då jag inte ska börja jobba förrän i augusti 2017.
Ville egentligen bara säga hej, och säga att till er som fortfarande kämpar, ge inte upp! 10 år efter vi började försöka få barn står vi här som trebarnsföräldrar. Galet och svindlande!
Jag önskar jag kunnat njuta mer och levt i nuet men istället jag bråkat med panikångest, hjärtklappning och mycket mörka tankar.
Dock är kärleken och banden till lillasyster(och tvillingarna) starkt och kärleksfullt, så inga anknytningsprpblem. Dock sörjer jag lite att jag inte kunde njuta, men tack vare bra hjälp börjar jag se ljuset i tunneln. Samtidigt försöker jag fokusera på att jag har ett år till med Alva då jag inte ska börja jobba förrän i augusti 2017.
Ville egentligen bara säga hej, och säga att till er som fortfarande kämpar, ge inte upp! 10 år efter vi började försöka få barn står vi här som trebarnsföräldrar. Galet och svindlande!
Vad trist att läsa. :(
SvaraRaderaJag har också gått genom en vända med utmattningsdepression och smärtrehab. Tror att såren som kommer där av IVF:en samt stökiga graviditeter gör en väldigt sårbar efteråt, när barnen kommit. Man har ju varit så många år i kris och förr eller senare tar det ju slut.
Jag har också fått bra hjälp med smärt- och stressrehab. Minns inte om du fick läsa min blogg, som råkade självdö. Inget värt att läsa nu i alla fall. Men nu är jag på banan igen och kan knappt tro att jag var så dålig för ett och ett halvt år sedan.
Sen är inte första året särskilt kul med en bebis för väldigt många. Det finns så mycket myter kring det där och ens minne lurar en efteråt. Typ att man ska sitta och njuta konstant med en latte i handen. Men det är ju smått terror att aldrig få sova och torka bajs till förbannelse. Och finns det dessutom storasyskon blir ju livet ett enda långt barnhanteringskaos.
Kram!
Ja, jag tror du har rätt. Med mycket i bagaget löper man såklart större risk att hamna i mörkret. Tror till och med jag läst att man har högre risk att drabbas av depression efter graviditet när man varit i ivf-världen..
RaderaJag är osäker på om jag läst din blogg eftersom du bara heter M, men skrev du "ledsenihemlighet"? Isåfall läste jag den när vi kämpade för tvillingarna, och missfallen där innan..
Och jo, bebistiden är verkligen tuff. Mysig såklart, men också oerhört krävande. Jag har precis fått sova mina första hela natt på 1 1/2 år(för när man är gravid sover man ju inget vidare)
Är ensamma med lillan några dagar nu för planen är att försöka få henne att sluta äta 2-3 gånger per natt......
Kram
Hej själv! Jobbigt med ett tufft år men roligt med ett kort "status" från dig. Bättre att kunna vara här och nu snart, än inte alls. Dags för förskoleklass för pojkarna? Liselotte
SvaraRaderaAbsolut är det så. Man får försöka ta en dag i taget helt enkelt! Killarna blev fyra i maj, så två år kvar på förskolan innan förskoleklass. 😊 kram
Radera