Hej finaste Jeane!
Jag har kommenterat hos dig tidigare, men det verkar ha blivit något fel så jag gör så här istället!
Fan alltså att det alltid ska vara motgångar, minus och blod. Jag har svårt att skriva att det löser sig, för jag tvivlar själv ibland. Livet är så hårt och kallt ibland, men jag hoppas av hela mitt hjärta att både ni och vi ska lyckas.
Jag finns här om du behöver mig!
Kramar i massor
Sara
Oj, det här har inte jag sett förrän nu!
SvaraRaderaDu är så fin.
Jag vet, de där uppmuntrande och peppande orden känns svåra tillslut. Fast man menar dem. Fast man hoppas att de ska slå in. Samtidigt finns det en annan verklighet... också. Den som man knappast vågar tänka på, än mindre uttala högt. Den som säger att det kanske inte går som man önskar.
Det är sjukt men jag känner mig lättad över att inte ha en behandling på ett tag. Å nej, jag tänker inte ge upp ännu. Men jag inser nu, mer än någonsin, hur jobbigt det här faktiskt är. Vi föll också hårdare den här gången, båda två.
Jag finns jag med, för dig! Just call out my name :)
Kärlek till dig!