Jag tittar in och viskar ett hej. Åtta dagar utan inlägg. Det kanske var lagom, eller så var det kanske för kort.
Jag har dock kommit på mig själv med att skriva många många inlägg i huvudet, och nu tänkte jag se om jag kanske skulle ge mig på att skriva dem här också.
Vi får se hur det blir helt enkelt.
Jag, vi, mår nog helt ok. Eller så känner vi inte efter riktigt. Jag skjuter bort tankarna på barnlösheten så gott det går. Men det skaver rätt rejält i hjärtat några gånger varje dag.
Men, har vi rest oss förr kan vi göra det igen. Bara det att det för stunden är lite svårare, vi föll lite hårdare den här gången. Inget brutet, men förmodlingen en stukning av det kraftigare slaget...
Härligt med ett livstecken, och att du känner att ni inte är helt nedbrutna. Stukningar läker, det tar bara lite tid.
SvaraRaderaVarm kram
Välkommen tillbaka, tillfälligt eller "för gott"!
SvaraRaderaVi människor klarar verkligen mer än man själv kan tro men önskar jag dig verkligen en resa på en räckmacka från och med nu!
KRAM!
Viskar hej tillbaka, roligt att få se ett litet livstecken från dig :-)
SvaraRaderaKram