lördag 11 juli 2015

.Hon är här.

Så kom hon då till slut. Vår efterlängtade lillasyster. Den sista pusselbiten i vår familj. Älskade lilla Alva.

Vattnet gick redan i lördags, den 4 juli. Jag kände dock ingenting i övrigt, men förlossningen ville ha in oss eftersom den förra förlossningen gick fort, samt att jag hade så kort livmoderhalstapp.

Det undersöktes och konstaterades vattenavgång. Samt att jag nog var öppen 1-2 cm, men med en liten bit kvar av tappen samt omogen.

Det bestämdes att vi skulle vara kvar, samt att igångssättning skulle göras på måndag eftermiddag /kväll om det inte startat av sig själv..

Tiden släpade sig fram, och jag satt på pilatesboll och studsade, promenerade, gick i trappor och vilade.  Seeegt! :) Andreas fick utstå en del gnäll kan jag avslöja. :)



Ingenting hände dock och på måndagen var läget oförändrat. Så vid 17-tiden flyttades vi till förlossningen och vid 18.45 sattes en gel för att locka igång förlossningsstart.

Fick lite sammandragningar, men ingenting som gjorde ont. Sov hela natten och var sen allmänt sur och frustrerad. Vid 09.45 på tisdagen sattes en dubbel dos av gelén.

Samma visa igen. Sammandragningar lite då och då som inte gjorde ont.



Klockan 17.45 gjordes en ny undersökning och jag var öppen 3 cm. Och tappen var utplånad.

Det bestämdes att det skulle sättas ett värkstimulerande dropp, vilket gjordes 18.15. Och nu började det äntligen äntligen äntligen hända grejer. Jag har aldrig varit så glad för smärtan. :)




Värkarna började komma ganska fort och regelbundet, men jag klarade mig fint på andning och vetekudde.



Efter ganska exakt 2 timmar gjordes en ny undersökning och en skalpelektrod sattes så jag kunde röra mig fritt.

Öppen 4 cm var domen.

Blev lite rädd här då jag precis efter undersökningen började få extremt ont. Och tanken på att jag öppnat mig en cm på två timmar gjorde att jag tänkte att vi alltså hade 12 timmar kvar i värsta fall. Ett gåbord och lustgasen togs fram, som jag hängde på när värkarna kom.

Men efter bara två, tre värkar känner jag att smärtan börjar bli enorm. Och det börjar kännas som jag inte kommer klara det om det ska göra så ont, men att jag inte öppnar mig så mycket.

Efter ytterligare ett par kraftiga värkar som jag överlever med hjälp av massage från maken och min bästis lustgasen, så kommer det berömda "jag måste bajsa". Barnmorskan beordrar upp mig i sängen så hon kan checka av läget, då det trots allt bara gått 35-40 minuter sen jag var öppen 4 cm.

Hon blir något förvånad när hon inser att jag är fullt öppen och hon kan se bebisens huvud och hår. Även om hon hela tiden sagt att hon tror att det kommer vara en snabb förlossning.

Inte konstigt att det gjorde så galet ont när jag öppnade mig i racerfart. :)

På 5 eller 6 krystvärkar är hon sen ute, och skriker. Och är allmänt liten och fantastiskt söt. Och lättnaden över att det inte ska krystas ut ett barn till den här gången...  Oslagbar!  :)

Moderkakan kommer ut hel och fin på en krystvärk och pappan klipper navelsträngen när den pulserat färdigt efter några minuter.

21.24 får hon se dagens ljus för första gången. 46 cm lång och 2218 g.



Lillan ska till neo, men mår så bra så vi ligger kvar på rummet i ungefär tre timmar. Myser, matar lite och äter den berömda grattis -brickan. :)



Det var en segstartad förlossning, men när den aktiva delen sammanfattas är jag sååå nöjd. Min önskan om en förlossning utan medicinsk smärtlindring, med sen avnavling och lugnt och harmoniskt inne i förlossningssalen tillgodosågs.

Det var hela tiden fokus på att det skulle gå lugnt till. Barnmorskan, sköterskan och Andreas gjorde ett strålande jobb.
Och mitt eget samarbete med kroppen är jag galet stolt över.

Och som maken sa, du kanske inte är den bästa på att vara gravid, men du är fan bäst på att trycka ut dom. :) :)



Nu har den här resan nått sin slutstation. Målet är inte bara i sikte, utan till och med uppnått. Tanken på att vi nu är trebarnsföräldrar är svindlande.

9 IVF/FET, en hel del slantar, måååånga mil fram och tillbaka till Göteborg, sjukt mycket tårar och sorg, men framförallt väldigt mycket kämparglöd har gett oss våra mirakel. Och för det är jag läkarvården förevigt tacksam !

Jag kommer inte uppdatera den här bloggen mer, men den kommer att få ligga kvar tills vidare. Kanske kan den skänka hopp till någon annan som kämpar.

Vill ni följa med på en kant ändå finns jag på instagram ; Sara_olsson86.

19 kommentarer:

  1. Underbara fantastiska du! En supermom utan tvekan! 😘

    SvaraRadera
    Svar
    1. Söt du är fina Hanna! Det är ju en sak vi har gemensamt - våra superkrafter ;)

      Radera
  2. Wow, stort Grattis till lilla tösen! Ett fint avslut på bloggen. Känslan av att familjen är komplett är fantastiskt, fick uppleva den då vårt barn kom för 1,5 år sen, också efter ett antal sorger och bedrövelser och många mil fram och tillbaka till kliniken... Känner också innerlig tacksamhet till vetenskapen- utan sjukvården hade det inte blivit något barn. Hade även tur och tiden på vår sida då barnet kom i 'grevens tid'... Inte lastgamla men något äldre föräldrar är vi. Så som sagt - fint avslut på din blogg som jag upptäckte för länge sen. Grattis och allt gott till er alla...fem ;) Liselotte

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack!! :) Ja, det känns fantastiskt. Och stort grattis själv. Vad hade vi gjort utan sjukvården liksom.. :)

      Kram Sara

      Radera
  3. Stort supergrattis till dig!! Underbart att få h följt dig genom åren;) ses på instagram. Jag heter sallyolga där.
    KrM💕

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Kul att du hakar på på instagram! :)
      Kram Sara

      Radera
  4. Helt underbart!! ❤ Roligt att läsa! Stort grattis igen!! ❤ ❤ ❤ Kramar josefineg85 😙

    SvaraRadera
  5. Stort grattis till dig och din man! Det måste vara en underbar känsla att känna att familjen nu är komplett, jag hoppas att jag också får uppleva det en dag. Jag har följt din blogg i ett par år, tack för allt du delat med dig om på vägen! Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Jag håller tummarna för att det snart är er tur!
      Kram Sara

      Radera
  6. Underbart! Stort grattis till hela familjen!

    SvaraRadera
  7. Stort grattis till er! I vilken vecka kom hon i? Tänk vad ivf kan göra, så roligt att det lyckades för er! Stort lycka till i framtiden med er alla! Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Oj. Liiiiiite sent svar, men hon kom i vecka 34+5. :)

      Radera
  8. STORT Grattis till lillasyster! Ohh jag minns fortfarande när jag grät av lycka när Ture och Sixten äntligen kom! Sedan fick jag min egen magiska lilla kille i maj 2013! Min största önskan är att ha ska få ett syskon, men det tror jag inte kan uppfyllas tyvärr. Glädjer mig åt er lycka! Kram Ninna/vill bli mamma nu

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, och vad roligt att du kommenterade. Har undrat hur ni har det, vad det blev osv. Hoppas ni har det fint.
      Kramar Sara

      Radera
  9. Tack för att du delat er historia! Den har skänkt hopp och tröstat under resans gång. Vår lilla Ingrid är 1,5 år nu och ägguttag till ett efterlängtat syskon är planerat till på tisdag :-) Jag har många gånger tänkt att vi klarar det eftersom ni gjort det! Så, tack för allt och stort lycka till med din fantastiska familj!
    Många kramar från en tyst läsare/ Sara

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för att du följt oss. Det gläder mig att andra kan känna hopp med hjälp av vår historia. Det är det som varit tanken med bloggen. Lycka till idag, jag håller tummarna för finfina ägg och sen ett återförande som ger Ingrid ett syskon.
      Kram Sara

      Radera
  10. Stort GRATTIS Sara & Andreas! Så underbart med lillasyster till pojkarna :-) Underbart att läsa!

    Jag har haft ofrivillig bloggpaus i över 2 år. Men min lilla prins mår toppen! Kommer att uppdatera min blogg, under en tid framöver, med allt som hänt dessa år.

    Din blogg är en av de jag följt mest! SÅ GLAD för er skull nu :-) Kram Ninna

    SvaraRadera